12/04/2012

Italienska skor (första sidan); Henning Mankell, 2006

Jag känner mig alltid ensammare när det är kallt.
Kölden utanför fönstret påmminer mig om kylan från min egen kropp. Jag är angripen från två håll. Men jag kämpar ständigt emot, både kylan och mot ensamhet. Det är därför jag hugger upp en vak i isen varje morgon. Om det stod någon med en kikare ute på den infrusna fjärden och såg vad jag höll på med skulle han tro att jag var galen och att jag höll på att förbereda min egen död. En naken man i den isande kylan, med en yxa i handen, på väg att hugga upp en vak?
Egentligen kanske jag hoppas att det en dag ska finnas någon där ute, en svart skugga mot all det vita, som ser mig och undrar om han ska hinna ingripa innan det är för sent. Men det är inte nödvändigt att rädda mig eftersom jag inte har för avsikt att begå självmord.

---------------------------------------------------
Les Chaussures Italiennes (première page); Henning Mankell, 2006

Je me sens toujours plus seul quand il fait froid.
Le froid derrière les carreaux fait écho au froid de mon propre corps. Je me sens assailli de toutes parts. Mais je me bats contre cela, contre le froid et la solitude. C'est la raison pour laquelle je taille un trou dans la glace tous les matins. Si quelqu'un muni de jumelles me voyait sur ce bras de mer gelé et voyait ce que je fabrique, il croirait probablement que je suis fou et que je m'apprête à mourir. Un homme nu dans ce froid mordant, une hache à la main en train de creuser un trou?
Peut-être bien que je souhaite que quelqu'un soit là, un jour, une ombre noire au milieu de ce blanc immaculé, quelqu'un qui puisse me voir et se demander s'il peut arriver à temps avant qu'il ne soit trop tard. Mais il n'est pas nécessaire de se porter à mon secours, je n'ai pas l'intention de me suicider.

[Henning Mankell est un écrivain suédois, né à Härjedalen en 1948. Il vit au Mozambique avec sa femme Eva, deuxième fille d'Ingmar Bergman.]

Aucun commentaire:

Enregistrer un commentaire