Tu es là pourtant, dans mon lit, dans ma nuit
Je f'rais mieux d'me coucher contre ton corps
Au lieu d'rester là, à fumer encore et encore
Mais tu sais, pour moi
Y'a des choses simples qui n'le sont pas
Et c'est toujours quand tu dors
Que j'ai envie de te parler
C'est toujours quand tu dors
Que moi j'dors pas
Comme un lamantin qui s'lamente
Dans les eaux troubles du manque
J'ai la mort aux trousses qui me fout les foies
Qui me hante, qui me tente
Qui me vante son antre
Et combattant immobile
J'écoute bouillir mon sang, ma bile
Et battre à mes tempes
Le décompte du temps
Et c'est toujours quand tu dors
Que j'ai envie de te parler
C'est toujours quand tu dors
Que j'veux pas crever
Et la nuit s'éternise
Et moi j'penche comme la tour de Pise
Fatigué sur un dernier dessin
Encore un qui raconte que j'me sens pas bien
Alors j'ai sommeil, mais j'veux pas dormir
Alors je veille, je sais qu'un jour tu vas partir
Parce que c'est toujours quand tu dors
Que j'ai envie de te parler
C'est toujours quand tu dors
Que moi j'dors pas
Et le bleu du p'tit matin me délivre enfin
Et je fume mon dernier joint
Et c'est déjà demain
Jag känner mig så ensam ikväll
Fast du är här, i min säng, i min nattJag borde lägga mig mot din kropp
Istället röker jag, igen och igen
Men du vet, för mig
Är vissa enkla saker inte så enkla
Och det är alltid när du sover
Som jag vill prata med dig
Alltid när du sover
Som jag, jag sover inte
Som en ledsen sjöko i det smutsiga vattnet av beroende
Döden jagar mig, skrämmer mig
Spökar mig, förledar mig
Försöker lura mig
Och, statisk krigare,
Jag lyssnar på mitt blod, min galla, som kokar
Och i mina öron trummar
Tidens nedräkning
Och det är alltid när du sover
Som jag vill prata med dig
Alltid när du sover
Som jag inte vill dö
Och natten tar aldrig slut
Och jag lutar som tornet i Pisa
Trött, ovanpå en sista teckning,
En till som säger att jag inte mår bra
Jag är sömnig men jag vägrar sova
Då stannar jag uppe, jag vet att du kommer lämna mig
För att det är alltid när du sover
Som jag vill prata med dig
Alltid när du sover
Som jag, jag sover inte
Och morgonens blåa ljus befriar mig äntligen
Och jag röker en sista joint
Och det är redan imorgon
[Mano Solo, född 24 april 1964 i Châlon sur Marne, var en tecknare, sångare och låtskrivare. Heroinberoende, han dog av sjukdomen aids den 10 januari 2010.]
