Människorna
Jag sitter och ser på dem genom ett glas,
som jag tagit i arv från min moder.
De springa omkring vid dagsljus och gas
att skaffa sig spilta och foder.
Det är lama och lytta och döva med lur
och blinda, som stappla och treva,
och pucklar, som göra de sköna sin kur.
Så dö de. Hur kunna de leva?
-----------------------------
Les gens
Assis, je les regarde à travers une lunette,
que j'ai reçue de ma mère en héritage.
Ils s'agitent à la lumière du jour, ils se jettent,
pour s'acheter à manger et un point d'ancrage.
Les boiteux, les estropiés, les sourds avec leur appareil,
les aveugles qui trébuchent et avancent du bout des doigts,
et les bossus qui rendent belles les demoiselles.
Puis ils meurent. Ont-ils seulement vécu?
